Lucka 13: Missförståndet lucia

Idag är det igen dags, ljusspridaren skrider ner för Domkyrkans trappa. Samtidigt kommer tusentals både små och stora lucior att sprida sitt eget ljus runt om i landet. Alla har vi väl hört dikten Jag hälsar er alla, men hur vore det inte med lite mera ärlighet, kanske genom en till vers.

Jag hälsar er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona och stämningsfylld sång.
Jag kommer när mörkast det är här i Norden,
när allt synes dött och förfruset på jorden.

Du eviga mörker, du köld över allt,
var eviga vinter känns det så kallt.
Lucia hälsar som förr mången gång.
Med ljus i sin krona, med samma gamla sång.

Dikten Tomten av Viktor Rydberg skapar alltid stämning i salen, men har du någonsin analyserat den kritiskt?

Midvinternattens köld är hård, (och alla nätter mellan augusti och maj)
Stjärnorna gnistra och glimma. (syns inte bakom alla moln)
Alla sova i enslig gård, (haha måste läsa på tent)
djupt under midnatts timma. (efter midnatt är det dags att diska tror jag)
Månen vandrar sin tysta ban, (syns ju inte heller bakom alla moln)
Snön ligger vit på fur och gran, (nejdå, men regnet *emoji med hjärtögon*)
Snön ligger vit på taken, (nej inte på taken heller)
endast tomten är vaken. (tror lika mycket på tomten som på att få högsta betyg i tenten)

Trots dessa detaljer som inte skildrats så verklighetstroget i dikten måste jag erkänna att jag bara älskar luciatraditionen. Under de minuter som Finlands lucia skrider ner för trapporna eller den yngsta kusinen sjunger en inlevelsefull (och falsk) version av luciasången så finns det så mycket glädje, att verkligheten för en stund kan förträngas. Så njut av den stunden, tentläsningen väntar.

Inlägget är skrivet av en gästskribent.