Stockmann, Stockmann! – recension

Svenskfinland, Svenskfinland!

En februarikväll har Svenska Teatern generalrepetition av den tragikomiska musikalen “Stockmann, Stockmann!”, och vår medicinarklubb har fått inbjudan till föreställningen. Ett tiotal thoracaler tar sig till centum för att få en dos finlandssvensk kulturunderhållning. Och finlandssvenskhet är det sannerligen inte brist på i denna pjäs.

Det här att gå på genrep istället för en vanlig föreställning är ju lite annorlunda. Salen är halvfullsatt av människor från alla generationer. Stämningen är mer avslappnad. Mitt bland publiken står ljus- och ljudteknikern vid ett stort bord fyllt med datorer och krafsar ner kommentarer. En del av skådespelarna sparar på sina röster och låter sufflören läsa replikerna. Trots detta är pjäsen en trevlig upplevelse.

Musikalen utspelar sig i Stockmanns varuhus under den sista dagen av Galna Dagarna. Det går dåligt för Stockmann, och ledningen har samlats för ett hemligt strategimöte. Där introduceras den nya unga chefen Alex, nyss utexaminerad från Hanken, som har storslagna planer. För att sätta dem i verket gör han en Undercover Boss för en dag, och härmed har pjäsen tagit fart.

I Stockmanns varuhus jobbar en färgpalett av personligheter, som de flesta varit Stockmann trogna i många år. Lika trogna har stamkunderna varit, och även de dyker upp frekvent. Receptionisten Marit klistrar på ett leende och talar sirapssött till borttappade kunder medan hon muttrar om förlorade karriärsalternativ. Varuhuset har även av någon oklar anledning en detektiv vars huvuduppgift verkar vara att hålla koll på sin pensionerade mor, som mer eller mindre bor på Stockmann. De som vet mest och bäst är ju såklart herremännen på bänken som kommenterar allt och alla som går förbi. De vet hur Stockmanns ekonomi borde skötas, vilka produkter som är onödiga, vilka färger som säljer bäst. Och om någon vågar påstå att de bara sitter och skvallrar, får de raskt ett kvitto upptryckt i ansiktet. I lagret jobbar Robert och Ritva, som har historia tillsammans och trippar på tårna runt varandra medan de prissätter varor. Kira, en aspirerande skådespelare och Alex gamla klasskamrat, blir motvilligt anställd för en dag. Hennes idealistiska syn på världen krockar med Alex resultatinriktade visioner, men förälskelsens inflytande gör att de hittar grund för samarbete. Allt medan guldfisken på fjärde våningen simmar runt i sitt ensamma akvarium, först utan hjälpmedel, sedan med stöd av en käpp och till sist rullandes i en sjukhussäng fastkopplad i droppställning, som en metafor för Stockmanns falerande framtid.

Musikalen är i sin helhet lättsam och underhållande. Skickliga skådespelartalanger och starka sångröster finns det gott om, men man märker i deras framförande att det är genrep. Sångerna varierar från öppningsshow i högt tempo till känsliga ballader, men ingen fastnar i huvudet. Kulisserna är enkla men fungerande, och utnyttjandet av scenen är som vanligt fantastiskt. Själva intrigen är aningen platt och saknar höjdpunkt. Pjäsen slutar klyschigt med att alla par finner lycka tillsammans, men misslyckas i att berätta hur (och om) Stockmann kommer räddas ur sin ekonomiska depression.
⅗ ridåer

Jannica Selenius