Thoracala hobbyn: Julias klättringshobby

“Hobby är en fritidssysselsättning som utförs som avkoppling eller för nöjes skull, till skillnad från ett yrke som utförs för försörjning. Med andra ord kan en hobby sägas vara frivol, lättsinnig, men också ett sätt att göra fritiden meningsfull.”, säger Wikipedia. Också inom Medicinarklubben Thorax idkas ett mångfald av hobbyverksamheter, och i den nya bloggserien Thoracala hobbyn välkomnar vi dig att följa med en rad olika thoracaler som presenterar sina fritidsaktiviteter och hobbyn!

Kanske just du har en hobby du vill sprida det glada budskapet om? Ta då kontakt med chefredaktor@thorax.fi!

Sport som blev till ett sätt att leva

Min klättringskarriär började redan för länge sen i högstadiet. Det var på en jumpaklass då jag för första gången fick pröva på att klättra upp en vägg. Det var inte nån fin vägg och jag var säkert inte speciellt bra på det, för att inte tala om nån naturlig talang, men så kul det var! Jag ville fortsätta med den här sporten och anmälde mig som 13 åring till en klättringskurs för vuxna. Till min stora överraskning hittade jag inga unga klättringsvänner på kursen och fick vänta ett år tills min syster blev stor nog för att tas med till klättringshallen. Då började vi mer eller mindre regelbundet besöka Tammerfors klättringscenter bara för att några gånger ta oss upp på väggen och njuta av klättringen som en form av motion. Efter att min systers iver för sporten började slockna gick jag med i klubbens ungdomsgrupp. Där fick jag för första gången se en bit av allt klättring kan ge i form av vänner, resor, dagar ute i skogen, tävlingar och så mycket mera.

Deep water solo i Kroatien

Contracturas glada sekreterare och ordförande

Klättring är egentligen bara en huvudrubrik för många grejer. Klättring är en sport där målet är att ta sig uppåt med sin egen kropp och sina egna krafter. Man väljer inte alltid den lättaste vägen upp men kanske den finaste och stiligaste (åtminstone enligt oss klättrare). När man klättrar mycket inser man hur vackert klättring kan vara och hur de bästa får även de svåraste rutterna och moverna (rörelserna) att se så lätta ut; nästan som en dans!

 Inomhus kan man klättra med rep på höga väggar eller utan rep på korta rutter med madrasser under, då det kallas för bouldering. Klättring begränsas inte bara i till klättringshallar. Klättringen har ju fötts på berg och ute i skogen för länge sedan och hallar har ursprungligen byggts för att träna inför utomhussäsongen. Ute kan man klättra korta boulderproblem där man kommer endast några meter från marken eller så kan man klättra många hundra meters klippor som multipitch eller big wall. Man kan klättra upp till 40 meters sport- eller leadrutter både utomhus och inne i klättringscentrum. Man kan sprinta uppför väggen som speedklättrare eller klättra på berg i flera dagar eller veckor som alpinist. Man kan klättra inomhus i hallen eller ute i naturen på allt från stenar till klippor, is och berg. När man ger sig in i den här sporten upptäcker man en helt ny värld, en enorm och varm gemenskap runt sporten och ett helt nytt sätt att se på världen. Klättringen öppnar ett helt nytt sätt och en ny orsak för att ta sig till magiska ställen runt om i världen och bekanta sig med olika men ändå så likadana människor som delar kärleken till sporten, livsstilen och naturen kring den.

Alpinism vid franska Alperna vid soluppgång

För mig har klättringen med åren vuxit till en integrerad del av mitt liv och påverkar i stor grad min livsrytm; både i vardagen och på semestern. Klättringshallen är mitt andra hem där jag säkert tillbringar en större del av min vakna tid än hemma (för att inte tala om bibban…) och där jag alltid hittar kompisar och likasinnade människor som är lika galna för den här livsstilen. Jag har dessutom äran att fungera som ordförande för LKS klättringsklubb Contractura och få genom klubben sprida och dela klättringens lust med andra medistuderande genom kursgränser. Jag jobbar på Salmisaari Klättringsarena som ungdomstränare några kvällar om vecka och dessutom tränar, klättrar, diskuterar, blir inspirerad, hittar nya mål och arbetar för att uppnå dem. Genom tävlandet i klättring får jag ny motivation eller nyans för tränandet, ser hur kroppen och huvudet klarar av den spännande situationen och får klättra nya, svåra rutter. Men till stor del handlar tävlingar om att dela klättringsupplevelsen och -utmaningen, få bli inspirerad av andra starka och duktiga klättrare, få uppmuntra och bli uppmuntrad av dem.

FM i leadklättring

Nästan alla mina lediga veckoslut och semesterveckor planeras nuförtiden enligt klättringsresor, tävlingar eller andra idrotts- och utelivsaktiviteter. Klättringen har hittills tagit mig till franska Alperna, skogar kring Paris, italienska berg, spanska klippor, klättringläger i Danmark, Åländska strandstenar, tävlingar runt om i Europa, klättringskommuner i Brooklyn och många andra ställen i världen. Vart jag än går, tar jag alltid mina klättringskor med mig för varsomhelst i världen där jag befinner mig, kan jag lita på att den lokala klättringskommunen tar emot mig med öppna armar. Vi är ju som en stor familj där alla är välkomna oberoende av hur svåra rutter man klättrar, hur länge man har hållit på med klättringen, varifrån man kommer eller andra meriter i livet. Det är passionen och kärleken till sporten som binder oss samman.

Klättringsglädje på spanska klippor med franska vänner

Hoppas att vi ses på väggen snart!

-Julia