1301 sidor manlighet, mord och målmedvetenhet – Amandas boktips

Om tröttheten av att faktiskt behöva lära sig allt man läser börjar bli för stor, eller om jul med familjen kräver stundvisa flykter från verkligheten, är detta julkalenderluckan för dig! Trots att läsning av böcker kan kännas tungt när det enda vi praktiskt taget gör om dagarna är läser, kan skönlitteratur vara ett lysande sätt att låta hjärnan och kroppen vila. Det finns som tur böcker för alla, långa och korta, i massor av olika genrer. Jag har synat min bokhylla och plockat ut fyra favoriter, så värm en kopp glögg och sätt dig bekvämt i soffan, nu kör vi!

Först ut, en inhemsk debut: 

Klein – Axel Åhman, 2020

Novellsamling, 170 sidor, två timmar av ligga på soffan och ta det lugnt

Är du österbottning och saknar din hemkommun? Härmar du med jämna mellanrum en österbottnisk dialekt som ett skämt, men i smyg tycker du ändå att Österbotten är lite fascinerande? Har du alltid längtat efter att få reda på vad som faktiskt försiggår i den manliga hjärnan? Eller vill du bara ha ett gott skratt? Oavsett orsak, bjuder Klein på drag i mungiporna. I elva noveller låter Åhman läsaren djupdyka i tankarna hos en österbottnisk man. Allt från mopedskruvande och älgjakt till första supen på konfirmationslägret, kryddat med skräcken om att bli betraktad som klein.

p.s. Ja du minns rätt, A:et här tillhör samma person som i den humorgrupp som är skapare av Jåo Nåo E Ja Jåo Yolo Ja Nåo som åtminstone bland treorna hörs i tid och otid. 

Till näst något för deckarälskaren:

Lazarus – Lars Kepler, 2018

Thriller, 543 sidor, ganska många timmar skräckblandad förtjusning

Den som känner mig vet att jag inte kan göra en boktipslista utan att nämna Lars Kepler, min bokhylla har ju faktiskt en hylla tillägnad Keplers böcker.

Lazarus är den sjunde boken i Joona Linna serien av bladvändare. Precis som i alla andra böcker i serien vävs många till synes helt okopplade händelser (läs: mord) ihop till en spännande berättelse om den finlandssvenska polisen Joona Linna som tycks kunna lösa de allra mest komplicerade fallen. Mordutredningarna varvar han med en djup rädsla om att något ska hända hans dotter som han djupt älskar. Redan i prologen sätts läsaren på helspänn inför vad som komma skall, thrillern är inget för den mardrömsbenägne.

Om en bok där man inte behöver ta pauser med några sidors mellanrum på grund av rädslan för vad som ska hända näst känns mer lockande, kommer nästa boktips bättre till hands:

Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson, 2013

Humor, 415 sidor, passligt många timmar humor

Samma författare som skrev succéboken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson, har skrivit en bok om en ung tjej, Nombeko Mayeki. Nombeko jobbar på ett av latrinkontoren i Johannesburg, har gjort det sen hon var fem. Hon är analfabet, och de flesta i hennes omgivning tycker att hon inte duger till annat än att bära latrintunnor. För att underhålla sig själv i bärandet räknar hon tunnorna och blir väldigt duktig på det, så till den grad duktig, att hon blir befodrad till chefens assistent där hon kan hjälpa till med räknandet av månadsrapporter. Då chefen blir uppsagd blir hon ny chef, som fjortonårig analfabet.

Analfabeten som kunde räkna följer med Nombeko på livets resa som en räknande analfabet. En fantastiskt underhållande bok med inspirerande och målmedveten huvudperson. Garanterad feel-good.

Sist ut har vi en till finlandssvensk debut:

Ett blodkärl som brast – Christa Mickelsson, 2020

Memoar, 173 sidor, läsning till en lite längre söndagsfrukost

Christa Mickelsson är journalist och tvåbarnsmamma. Som 33-åring faller hon ihop utanför sin bil, då hon drabbades av en massiv stroke. Terapeuterna befarade att hon inte kommer kunna rehabiliteras tillräckligt för att kunna återgå till sitt jobb, hon led ju trots allt av grav afasi till följd av hjärnblödningen. Hon blev tipsad om att skriva en bok om hennes upplevelser tillsammans med en annan författare, men målvedveten som hon är, bestämde hon sig för att hon skulle skriva den själv. I Ett blodkärl som brast berättar hon om hur det kändes att inte kunna tala med sin familj, inte kunna berätta om när hon ville duscha för vårdarna och hur tomma och händelselösa sjukhusrum är på helgerna och kvällarna, särskilt då man ligger inne i månader. På en klingande finlandssvenska får man läsa om den långa, traggliga rehabiliteringen av en hjärnblödning samt känslorna som uppstår, men också om ljusglimtarna av framgång.

p.s. På @christa_mi på instagram bjuder Christa på inspirerande videon om hennes rehabiliteringsprocess.

Med dessa boktips önskar jag er en skön och avslappnande jul!

Amanda Ahlmark