Chefredaktörens januari

Årets första månad ha passerat förbi. Åtminstone för min del har inneburit en hel del digitalt pappersvändande. Dels har det varit bakåttittande, vad var det igen vi gjorde förra året? Dels är det framåttittande då man funderar på året 2019. Efter att lite smygtittat i verksamhetsplanen kan man ju inte tänka annat än att klubben är i goda händer, men mera om det på årsmötet 12.2.

Då jag läste såväl verksamhetsberättelsen för 2018 som -planen för 2019 var det inte utan att jag blev imponerad. Det är otroligt hur vi på klubben har så aktiva medlemmar. I skrivande stund är verksamhetsberättelsen för 2018 i det närmaste färdig med antalet funktionärsposter på 89. 89 funktionärsposter förra året [sic!], och jag undrar om någon vet hur många spexposter som därutöver tillkom. 

Detta betyder inte att det är 89 olika personer som fungerat som funktionärer under 2018. Flera, mig själv medräknad, verkar ha svårt att hålla fingrarna från gröten och har i vissa fall inte bara båda händer, vänster armbåge och en stortå i kastrullen. Några verkar till och med i det närmsta badandes i den varma, närande och stärkande gröt som Thorax åtminstone för mig innebär.

När spexpremiär och praktikvecka inte riktigt går ihop…

Naturligtvis bör det vara måtta med allting, att sitta alltför länge i en varm bytta kan säkert många med mig stå bakom att enbart leder till uttorkning, dåliga idéer och sömnighet (i alla fall om det inbegriper några för många flaskor skumpa eller absint). Med tanke på att föreningar i allmänhet har svårt att få saker gjorda på grund av lågt deltagande och bristande intresse för föreningsverksamhet kan dock Thorax tacka sin lyckliga stjärna att ett av våra största problem är att alltför många vill med på olika tillställningar och att dessa fylls för tidigt.

När jag skriver detta är det en dryg månad till spexpremiären och alltfler börjar vara aktiverade. Var än man rör sig i Mejlans hör man ord som Mafia, omstart, kaffebulla och annat som bara kan betyda att spexfebern inte längre bara glöder hos författare, spexstyrelse och scengångeri. Som barn väntar på julen väntar thoracalerna på spexet. Som vuxna (och ändå någotsånär förståndiga) personer hoppas jag att ändå att thoracalerna inte dyker fördjupt ner i spexvår och funktionärsposter. Klart, en tent kan man alltid göra på omtent, men kom ihåg att njuta också. Undvik att komma till den välkända “spex är v***u roligt” klockan 3 på morgonen.