Spexare & sånt – del 5, Krister Höckerstedt

Hej på er! Denna spännande dag är det nio dagar kvar till premiär, och därför passar det sig bättre än väl att bekanta sig med en av spexets grundarfigurer, Krister Högerstedt!

 

1. Vad gör du nu/var jobbar du/berätta allt du vill om dig själv?
Jag bor här (på mitt kansli på kirran).
Jag pensionerade mig 2010 från min tjänst som överläkare för kliniken för transplantation och leverkirurgi på HUCS. Sedan dess har jag 2010-2016 fungerat som styrelseordförande för Scandiatransplant*, som är ett nordiskt organ för registrering och utbyte av organ för transplantation (ca 350 per år), speciellt i de nordiska länderna.
Har därtill varit med Juseliusstiftelsens medicinska råd, dvs. den största privata medicinska stiftelsen. Satt tills 2013 fem år som styrelseordförande där. När jag slutade funderade jag vad jag ska göra och byggde sedan en ny sommarstuga i Porkala.

*Scandiatransplant är ingen gubbförening, utan besluter enligt vilka regler organ ska skickas från ett nordiskt land till ett annat, för att förkorta köerna till transplantationsorgan inom Norden.

2. Din spexkarriär?
Jag har varit med om fem thoracala spex. Don Juan (1965), Rasputin (1966), De tre musketörerna (1967), Karl XII (1968) och Lord Nelson (1969). Jag hade mindre roller i de fyra första och var spexdirektör i Lord Nelson. Dessutom uppförde vi ju det första spexet någonsin för LKS. År 1965 hade de utlyst en tävling om program för årsfesten och middagen på Gamla studenthuset. Vår kurs thoracaler samt Hannu Lehtonen skrev en text till ett spex som hette Archimedes, där jag spelade Archimedes sekreterare (=seksiteerari) – min enda kvinnoroll någonsin. Eftersom det var nytt för LKS tog det tid förrän publiken värmdes upp, det var pinsamt att spexa i 10 minuter utan ett ljud från publiken, de satt som i kyrkan. Men slutet gott etc.
Jag har skrivit om spexet också i mina memoarer som kom ut förra året, ett av 35 kapitel om spexet.
Jag var också med och tog spexet till Göteborg för första gången med De tre musketörerna, 1967.

3. Vad fick dig att gå med i spexet?
Det var min kurskompis Rolf “Kalle” Ahlberg som lurade med mig. Han hade ju först gått i Sibeliusakademin 1,5 år, och var insatt i musiken. Kalle blev sedan Thorax genom tiderna mesta spexare, samt dessutom låtskrivare, kördirigent och grundare och ledare av Notknackarna.

4. Ångrar du något du gjort i spexet/skulle du göra något annorlunda?
Well, spex är ju inget allvarligt, även om det måste skrivas, övas och utövas noggrant. Jag har åtminstone så här i efterhand inget att ångra. Även om man ibland tog sig vatten över huvudet. T.ex. att i Rasputin sjunga Mussorskis Lopparia som Sovjetunionens bästa, djupaste bas Fjodor Shajljapin gjort världsberömd. Min version av sången var förstås helt undermålig. Men ju mer man gör bort sig, desto mer applåder får man.

5. Tycker du spexandet störde din skolliv/ditt privatliv/övrigt liv?
Nej, tvärtom! Man kopplade av från studierna. Viktigt var också att utsätta sig på scenen, inför en publik, som tack och lov i allmänhet var inlärd och van att inte kritisera prestationerna så allvarligt. Visserligen gick en stor del av vårterminen i spexets tecken, men övningarna och resorna var ju förstås roliga. När jag hade åtta veckor kvar till att bli färdig inom utsatt tid hade jag åtta tenter kvar. Jag läste sex dagar i veckan, tentade en dag i veckan och började om pånytt.
Spexet är inget för perfektionister, då får man nog magsår.

6. Bästa spexminnet?
Svårt att säga.
– Första thoracala spexet i Göteborg – De tre musketörerna. I Finland rådde då en s.k. Rysslandspolitik med Parisvåren och Vanhan valtaus, man fick inte ha roligt, och ännu mindre spex. Kontrasten var stor då tre dagstidningar i Göteborg recenserade spexet, och folk var tolerantare för skoj. Göteborgresorna sedan årlig tradition.
– Sitsen, dvs. nachare och gyckel efter spexföreställningarna i Göteborg 1969 med Lord Nelson. Alltid närvarande Göteborgs medicinare, men också filosofer och Chalmerister, och en blandad nattsåntävling med dem. De första åren hade vi endast några sånger i bagaget, men -69 hade vi t.o.m. 64 inövade sånger för besöket. När vi under Kalles ledning kl. 03:00 i sex stämmor sjön spexets slutsång Intermezzo ur Sibelius Kareliasvit i finaste pianissimo, då kastade alla svenska deltagare in sina vita servietter och gav sig! Det var en högtidsstund!

medit_spex5.jpg

7. Vad tycker du om spexet idag/hur tycker du spexet har ändrats från din tid?
Grunden är den samma. Spexet har blivit både massivare och mångsidigare – och längre. Orkestern har också utvecklats, tidigare var det för det mesta bara en pinanist. Senare kammarorkestern med bl.a. Kari Tikka som dirigent. Spexet engagerar kring hälften av Thorax medlemmar. Flera föreställningar än någonsin, både i hemstaden och på andra håll, samt i Göteborg. Speciellt de allmänna föreställningarna som följer premiären kunde förkortas, 2,5-3h är i längsta laget, tidigare tog spexen 1,5-2h.

8. Favoritspex?
Lord Nelson. Det var vårt gängs femte, och för många det sista spexet. Enough is enough. Vårt gäng hade lärt känna oss själva och varandra, och kunde därmed säga då något var dåligt och gallra vid behov. Det var kanske därför Lord Nelson hade den bästa texten och de mest krävande sångerna.

9. Favoritspexsång?
Lopparian (ur spexet Rasputin) av de sånger jag sjöng själv. Bästa överhuvudtaget är Kareliasviten, den jobbade vi mest med.

10. Vad har spexandet gett dig för matsäck för livet (eväitä elämään)?
– Att livet inte alltid behöver tas så allvarligt.
– Att våga släppa sig.
– Inom transplantation har vi ganska mycket nordiskt samarbete ochjag har föreläst både här och där. Efter mina föreläsningar har folk ofta kommit fram till mig och frågat inte om min presentation, utan om inte jag har varit med i det thoracala spexet någon gång. Så blir man och talar om spex istället för transplantation.
– Har man en gång stått på scen som undermålig skådis och undermålig sångare, så vågar man efter det göra vad som helst.

11. Hur många gånger tänker du se spexet Eldorado?
Åtminstone en gång, i samband med årsfesten 10.3.

12. Hälsningar åt publiken och allmänheten?
Join the fun. Lätta på kritik-garden så är det lättare att hänga med i stämningen.

Previous
Previous

Östmans tankar del 3

Next
Next

Spexare & sånt – del 4, Ester Holmström