Östmans tankar del 3

Kära läsare,

Det är igen dags att bege sig in i virvlarna. Virvlarna som består av tankar byggda av denna stackars sate. Tanke är i sig ett väldigt spännande koncept. En tanke bygger nästa tanke, tanken efter det leder till en idé, som leder till nästa tanke. Den mänskliga tillvaron definieras väl egentligen av denna virvel av tankar, varje stund vi lever är en impuls att gå vidare till nästa stund. Men jag råddar iväg lite nu, dags att gå tillbaka till varför jag skriver: Det är dags att tackla nästa i-lands problem som alla känner till, men kanske inte ännu har förstått hur störande det är. Jag talar förstås om studeranderabatten och mera specifikt, varför den är störande.

Studeranderabatt är som ett koncept kanske väldigt bra. En studerande sätter all sin tid på att sup… Jag menar lära sig saker som kommer att vara till nytta i arbetslivet. En studerande har inte samma möjlighet att jobba vid sidan om, så samhället ser till att stöda dessa unga försupn… lovande individer. Med stöd som studiestöd, studielån, studierabatter på diverse saker som hobbyrelaterade kostnader, allmänna färdmedel… Det mesta.

Jag kan läsa er tankar. “Robert, hur kan du tycka att det är störande med studiestöd? Vill du betala lika mycket? Vill du inte ha stöd?” Klart jag vill. Jag är ändå världens sämsta med pengar, så jag brukar inte ens förstå mig på rabatter. Om något är på rabatt är jag typen som köpt något en vecka tidigare då det varit full pris. Jag är typen som brukar betala saker för att stunden efter få enormt dåligt samvete för att det funnits något billigare, som jag inte vetat om. Men låt mig förklara.

Studierabatter kommer med flera andra störande faktorer. För det första, måste du ha ett kort som bevis för att du är av låg inkomst. Det här kortet måste du ha med dig, alltid. Som om inte de rödsprängda, försjunkna ögonen eller den förstörda frisyren eller kakektiska, stressade medicinarkroppen inte skulle avslöja att jag är studerande. Om du inte har med dig det här kortet, kan du inte förklara dig. Du blir stämplad som idiot, som en lögnare, som en “dumkopf”. Konduktören får all makt, UC tanten stirrar extra illa på dig (mer om henne senare i texten). Samhället kan inte se igenom fingrarna, även om man gråtandes står och förklarar att man helt enkelt bytt byxor på morgonen. Som om de aldrig glömt något. Hmpf.
För det andra så är det VÄLDIGT strikt på vad man kan få för sin studeranderabatt. Den genomsnittliga studeranden är hungrig, konstant. Det tar på att sup… tänka så mycket. Hjärnan använder i genomsnitt… Mycket glukos. Därför har staten funderat ut ett bra system, ge studeranden en chans att äta lunch till rabatterat pris. 2,60€ för en lunch, fantastiskt. Du behöver inte ens diska! Om du är riktigt smart finns dessutom lunchrestauranger som håller öppet långt in på kvällen (På studentplatsens Unicafé får du mat till 19:00 på veckodagar, 17 på lördagar!). Ni tänker “Fantastiskt, lunch och middag för 5,20€! Ingen disk dessutom! Robert, nu är du ute och cyklar”. Men jag äger inte ens en cykel. Ingenting är så bra att jag inte skulle klara av att gnälla om det. Ju mera rabatt du ger åt någon, desto mera reglerat är det. Kan ni, kära läsare, påstå att ni inte skulle i misstag ha tagit en köttbulle för mycket och fått den smutsigaste blicken av en medmänniska ni någonsin varit med om? Du ville inte ens ha den extra köttbullen, men nu är den där! Extra betalning, 1,50€. Har ni inte i misstag satt lite extra ris över era fiskpinnar, för att hålla dem varma både ovan och underifrån? 1,50€ extra. Har ni inte tagit 2 slevar ärtsoppa istället för en och känt er som världens mest oetiska människa? Och dessutom har UC tanten hut att fråga ifall jag tagit extra med flit?! Hur täcks de! Och jo, de täcks.

Så nu när jag visat er exempel, vill jag citera en anonym thoracal som summerat mina tankar i en koncis, vettig mening: “Studeranden behandlas som djur”. Vi tänks vara människor som man kan kräva vad som helst av, som ska bara vara tacksamma över att vi får studera. Att vi inte har någon grund att gnälla på. Men gnäll är ett grundbehov i människan. Ingenting är så bra att man inte skulle kunna gnälla lite. Så låt er inte hunsas! Låt er inte behandlas som djur! Ta den extra sleven ärtsoppa, glöm era studentkort och stå på er! Visa att vi också är människor!* Och låt tankarna virvla. Vi ses på UC sofforna!

Skrivet av Robert Östman, studerande nu i 6 år.

*Meditrina står inte för stöld eller för extra kostnader som kan uppkomma efter uppmaningar i texten. Restriktionerna är till för en orsak, att inte maten ska ta slut för de som kommer senare. Att glömma sitt studiekort är bara dumt, gör inte det. Texten skall läsas som en satirisk nit, inte seriöst. Robert Östman är en positiv människa. Men han gnäller mycket.