Inlandsturnén anno 2018
Den 6 april klockan tidigt på morgonen anlände Kimmens buss till annexet och en massa ivriga thoracaler fyllde bussen med kulisser, glädje och sig själva för att sedan i en prydlig massa röra sig mot biomedicum, där de sista eftersläntrarna skulle plockas upp… – Detta är iallafall hur vi har föreställt oss att morgonen gick till. Undertecknade samt alla andra tvåor satte ju egentligen och slogs mot klockan i virologi-tentens tecken, glatt ovetande om vad som sker på annexet, men med hopp om att en hel buss med de flesta itis-deltagare i sig magiskt skulle dyka upp framför biomedicum cirkagurka 11 (11:15? 11:30? Nåja, 11-ish).
Och otroligt, men sant så gick detta också som önskat! (Shout-out till AK med flera som såg till att det blev så).
Så då var det dags. Estrella-charterresan (est. 2018) mot Finlands tropiker satte igång med buller och bång, bussen fylld av taggade thoracaler och två reseledare riktade nosen mot den första av resmålen: Vasa (421,23 km to go).
Resan ditåt gick i ett huj med mycket underhållning, buss-bingot körde igång, alla barnen-skämten regnade ner och dessutom anställdes det en reseledare som skulle införliva oss i de sevärdheter vi passerade på vägen till Pampas! Tyvärr höll inte mikrofonen med i vad han berättade och hans karriär blev som ett stjärnfall, kort men intensiv (shout-out till Klaus). På vägen togs det, som sig bör, en liten mat/toalett-paus i Pirkkala (Pirkkola? Pirkkala?- debatten gick het i bussen om vilkendera det är) och sedan var det raka spåret till Vasa och kulturhuset Fanny, där spexet Eldorado – Vasaföreställningen skulle gå av stapeln.
Traditionsenligt var det vid ankomsten brådis och smått kaos, men som tur hade scengångarna sminkats så gott som färdigt under bussresan och tack vare ett effektivt kuliss-gäng fick vi till och med upp vår backdrop inför föreställningen! Och vilken föreställning! Dansarna dansade, kulisserna kulissade och scengångarna scengångade – wow! Tusen fyrverkerier, blommor och kanoner – massiva applåder! Tack, tack vasa publik och adjö – för nu riktades blickarna mot äppel-hotellet för lite tvätt och uppfix och sedan via valfritt matställe och mot kvällens exotiska höjdpunkt – Ollis! Där var det dans och hålligång, uppå´ krogen natten lång, tills alla så småningom hittade hem till omena igen, vissa i god tid, andra i mindre god tid.
Nästa morgon sken solen och alla förberedde sig mentalt för en till dag av klang och jubelrop. Kimmens buss rullade in framför omena medan solen gassade och doften av färska croissanter började spridas i luften….
Är det sant?… Kan det vara??…
Nå jo! Det är ju dags för kontinental frukost på bussen! Vips så flödar såväl yoghurt som saft av alla möjliga slag. Det bjöds på mörkt bröd, ljust bröd, pålägg, färska croissanter, karelska piroger, frukt och till och med skittles som egentligen var smarties, jestanes! Mätta och belåtna skurrar vi med bussen iväg mot följande resmål, det vill säga allas vår kära Åbo (330,95 km to go)!
Ett litet stopp med lunch gjordes förstås i Rauma, där fanns allt man kunde önska sig (dvs toa och mat) och lifvet log.
Som sig bör på andra dagen så var schemat en hel del mera slappt och när vi äntligen anlände Åbo var vi i förtid i tidtabellen. Detta betydde att alla fritt fick umgås på de sätt man ansåg bäst, vare sig det var acapella-sång på gatan, pre-vappen firande eller t.o.m shopping inför kvällen tema-sits, underbart! Så småningom öppnades dörrarna ändå åt oss på arbis och vi kunde börja förbereda nästa spexföreställning. Ljud och ljus ljud-och-ljusade sig, sminkarna sminkade, orkestern orkestrade och så vidare. Och vips, så var Åboföreställningen igång. Trots en del småslitna thoracaler och några smärre missöden så blev det även idag en succé! Hurra, hurra, det infinner sig en känsla af välbehag och allt sådant!
Sedan var det dags att snabbt byta om, tömma lokalen och ta sig till bussen, för det var ju dags för nästa program, nämligen inget mindre än en sits i Akademiska spexets namn! Tack vare ett ganska exotiskt tema så fanns det dräkter av alla de sorter och former, vilket var ganska underhållande redan i sig. Sitsen i sig gick i en ganska stadig takt med underhållning av alla de slag och plötsligt var det dags för efterfest. Som alla vet så går tiden fort när man har roligt och så var även fallet denna kväll. Vips! så väntade Kimmen tålmodigt på oss utanför festlokalen och det var dags att återvända mot vår kära hufvudstad. Trots att vi hade haft två intensiva dagar hölls humöret uppe och bussresan hem spenderades i muntert och smått tillförfriskat sällskap.
Sist och slutligen kan vi konstatera att inlandsturnén även i år var mycket behaglig och en hel del goda minnen har nu lagts till i den mentala ”det var bättre förr”-mapp som man har inför äldre dagar. Estrella tackar för sig för denna gång och säger adjö med orden ба шумо ғамхорӣ кунед.
”(Inte så mycket) sol ute, (och därför ganska dåligt med) sol inne, sol i bussen och sol i sinne”
Mvh, Estrella solturnéer