En ordförandekandidat presenterar sig

Kära thoracaler,

Katastrofåret 2020 börjar äntligen närma sig sitt slut och det är med ett brinnande hjärta, en viss nervositet och mycket iver jag anmäler min kandidatur till ordförandeposten för Medicinarklubben Thorax 2021.

Jag är som bäst på mitt tredje studieår och blickar med glädje tillbaka på min studietid. Min karriär på klubben har redan haft många krokar och krökar, så håll i hatten för nu kör vi! På ettan insåg jag glädjen med att vara delaktig i klubbens hjärta; spexet. Där har jag under de två spex jag haft chansen att medverka i, två gånger dansat, koreograferat danser, sytt dräkter och skrivit sångtexter. Dessutom har jag en gång varit dansmamma (Inferno), itis-turnéchef (Inferno) och designat planschen för spexet Capone. 

Jag har emellertid insett att fastän klubbens hjärta klappar för spexet, klappar mitt hjärta lite extra för klubbens själ, föreningsverksamheten. År 2019 fungerade jag som jungfruansvarig och detta år har jag suttit i styrelsen i form av programchef. 

Vid sidan om allt detta har jag fem gånger fungerat som kemilärare på Thorax Prepkurs och abikurs, vilka är en lite undangömd men ack så viktig del av klubbens verksamhet. Frodandet av kurserna är som känt en oumbärlig del för klubbens ekonomi och framtid! Detta år sitter jag därför också med i Thorax Abs styrelse. Som om styrelseposter inte skulle räcka sitter jag även med i projekt Frågesjuks styrelse och i två år fungerat som ordförande för Finlands Svenska Scouternas Sjöråd. Jag fungerar även som Thorax 90 års historikansvariga och är suppleant i utlärningsfärdighetskommittén. Mentorgruppen har jag varit en aktiv del av ända sedan ettan. Slutligen fungerar jag också som ivrig Meditrinaskribent och somettare på klubbens sociala medier.

2020 har varit Krisåret med stort K. Det är dags att blicka in i nästa år och jag gör det med hoppet om att 2021 kommer bli ett hejdundrande år, både för min egen och för klubbens del. 

Faktum kvarstår ändå; Hur gärna vi än vill att kriserna ska vara över när klockan slår tolv på nyårsnatten, kan man inte ropa hej innan man är över bäcken. Oavsett om pandemin magiskt når sitt slut eller 

inte, är faran långt ifrån över. Tvärtom har det stora arbetet bara börjat. Hur ska vi som klubb tackla bortfallet av traditioner, försvunnen studietid, den ständiga oron över smittspridning samt passiviteten som långsamt kryper över oss? 

Thorax är och ska vara en hjärtlig förening som lever och mår bra. Som ordförande vill jag därför jobba för klubbens välmående. Det är dags att damma av oss, sätta plåster på såren och resa oss upp igen för att fira vårt nittionde levnadsår. Vi har den utmärkta möjligheten att bevara de traditioner vi älskar, utveckla andra och framför allt hitta nya traditioner som passar de nuvarande och nästa årtiondets thoracaler. Tillsammans är vi starka och jag vill axla ansvaret över att stå längst fram och leda skutan in på säkra vatten. 

Året har varit mycket stormigt på många fronter och det är således viktigt att vi som klubb kämpar vidare även inom det studiepolitiska. Det är speciellt viktigt nu att vi jobbar för svenskans ställning som lätt glöms bort när allt är upp och ner. Dessutom ger denna pandemi oss en ypperlig möjlighet att lära oss av det digitala och utveckla utbildningen med det vi lärt oss de senaste åtta månaderna. 

Pandemin har inte bara knäat vår egen verksamhet, men också satt stenar i hjulen med våra kontakter utåt. Som ordförande anser jag det viktigt att upprätthålla och fortsätta bygga kontakter med vänföreningar och samarbetspartners. Vi saknar göteborgarna, trivs med codexarna och kan lära oss ett nytt perspektiv av MF:arna (stockholmarna). Utan ett gott samarbete med LKS och HLKS är det också mycket svårare att driva de gemensamma studiepolitiska frågorna på fakulteten.

Jag har satt ned oändliga timmar på klubben och deltagit på såväl stort som litet program. Jag lovar att som ordförande fortsätta med detta, i lust och leda. Klubben har gett mig otroligt mycket och jag vill fortsätta ge tillbaka. I stort som litet program lyser den unika sammanhållningen vi har här på Thorax och jag vill att den ska fortsätta blomstra även i framtiden. Jag vill se att såväl jungfru som gammal sexa alltid ska känna sig välkommen och trivas. Tillsammans med styrelsen och funktionärer vill jag arbeta för detta och skapa ett utrymme där alla trivs. Mitt mål är att alltid finnas till hands, för såväl stort som smått, jungfru som funktionär. Det är alltid bara att rycka mig i armen, skriva ett meddelande eller skicka en brevduva. 

Det är med dessa visioner jag hoppas bli vald som ordförande. Vi ses på valmötet.

Freja Frankenhaeuser,

Thoracal