Thorax – MF första Landskamp

Det var en glad skara thoracaler som slog sig ned vid Oak Barrels bord en tidig lördagmorgon. Bartendern var av det slugaste slaget och framförde evidensbaserade motiveringar å jalluns helande egenskaper vid halsont (uppföljning följer). Efter att vi alla hade svept i oss valfri morgondryck steg vi fulla av förväntning ombord på planet som skulle ta oss till vårt muntra grannland, Sverige. Efter en resa som gick snabbare än buss 18 i rusningstrafik så anlände vi till Stockholm.

Väl framme vid MF blev vi välkomnade med en rundtur i byggnaden varvid vi fick skåda förrädiska tunnlar, blåsan, osynliga utskänkningsgränser och historiska monument. Efter rundvandringen dök ansiktsfärgen upp och samtliga tappra thoracaler påbörjade vår upprustning inför den ökända (läs okända) landskampen. Iklädda blått och vitt anlände vi i samlad trupp till krigsfältet, skränandes “ni skall dö”. Såhär i efterhand skulle vi kanske ha kunna haft en lite trevligare introduktionslåt, något vi insåg när svenskarna stod framför oss med osäkra leenden och någon med vek röst erbjöd korv som försoningsgåva. Trots några stapplande första minuter fortlöpte thoracalernas och mf:arnas första möte i god ton. Efter att alla introducerat sig själv och glömt de andras namn så var det dags att inleda den efterlängtade landskampen!

Som första gren gällde det att i stafett-anda klä på sig läkarrock, skoskydd, handskar och munskydd och sedan springa över en fairy-indränkt pressu till en hink med tvålar. Där skulle man plocka upp en tvål och låta den slinka genom händerna så att den flög till en annan hink lite längre fram. Detta var en ypperligt rolig gren men thoracalerna led tyvärr ännu av jetlag och vinsten gick därför till MF (det bör konstateras att thorax vann brottningsmatchen som trots arrangörernas förskräckta utrop gick av stapeln mitt under stafetten). Två följande grenarna tangerade innebandy och vinsten tillföll därför naturligtvis Thorax med klar marginal. Spelen präglades av en underbar kombination av sportslig talang, busiga tricks och vänskapliga nappatag. Sista grenen var sedan att glida nerför samma hala pressu (nu placerad i en nedförsbacke) och försöka stanna precis vid ändan av pressun. Som tur var detta en bekant gren för oss thoracaler efter otaliga (två) flip’and’slip- tävlingar och därmed visste vi vad som krävdes för att vinna nämligen att man glider längre ju mindre kläder man har på sig. Lätt sagt och lätt gjort drog alla thoracaler till mf:arna yttersta förvåning av sig sina kläder. Trots att MF insåg nakenfördelen relativt kvick så var det inte tillräckligt utan Thorax kammade hem sin tredje seger av de fyra grenarna och kunde därmed stoltsera med att ha vunnit den första landskampen!

Efter en lång dusch ackompanjerad av bastu samt en exkursion till närmaste hamburgarrestaurang var det dags för kvällens sittning. Samtidigt som fördrinken serverades fick vi njuta av en fantastisk blåsorkester som spelade muntra melodier. Sittningen förlöpte sedan väl och mat serverades i stora lass medan sångerna, ja dem behöver vi inte gå in på mer än så. Under sitsen fick vi ta del av ett flertal olika gyckel framförda av MF:s olika utskott och spex. Vi thoracaler ville ju inte vara sämre så vi framförde vårt eget, tämligen otränade, gyckel Fjolltrall. Det var en ny upplevelse att höra Fjolltrall i femton olika stämmor och jag måste erkänn att den nästan var lika bra som tidigare Fjolltrall-gyckel, med stark betoning på nästan. Efter sitsen kickades det sedan igång en efterfest som jag aldrig sett like till, huhu. Man kunde gå från rum till rum och överallt levde efterfesten. Kapsyler flög då thoracalerna lärde sig caps, pingisbollar gjorde att vuxna män grät och muggar flippades för fulla muggar. Samtidigt spelade svensk musik och någonstans hittade man alltid en ring att dansa med i. Vi skall nu inte heller glömma bastuns heta lav, var ypperliga sånger som bastubadarballarden och Sås och Kopps Lavabränd skränas ända in i morgonnatten.

Följande morgon steg vi alla pigga och fräscha upp, färdiga för sillisen. Nåh, pigga och fräscha var kanske en överdrift, men färdiga för sillisen var vi i alla fall! Sillisen var ett betydligt lugnare spektakel än traditionella thoracala sillisar vilket var en välkommen överraskning. Sillislåtar sjöngs och vi fann nya favoriter bland MF:arnas toner. En thoracal-duo framförde även ett eget sillisgyckel, den klassiska sillislåten, som vann oväntad uppskattning med tanke på att undertecknad var med och sjöng. Efter denna ansträngande prestation i kombination med nynnandet i livet är kort förlorade jag rösten och därmed är det bevisat att jallu inte förhindrar akut laryngit. Efter att vi ätit oss mätta på den lysande sillisbuffén var det dags att tacka MF för deras otroliga bemötande och tårögda lova dem att detta inte var slutet på vår nyfunna vänskap.

Efter en kort upptäcktsfärd in till Stockholms centrum så begav vi oss trötta men lyckliga tillbaka till flygfältet. Om någon MF:are läser denna kolumn så vill jag tacka er till det yttersta för veckoslutet. Om någon thoracal som var med på festen läser detta vill jag tacka er för ett underbart sällskap. Sist och slutligen till alla andra thoracaler vill jag uppmana er att delta på kommande program med MF, ty de är minsann trevliga rackaren.

Alexandra Kuhlefelt

Glad thoracal