Öga mot öga med Österbotten, del 1

“I Närpes finns absolut inget att göra” – Johan Sanmark, 9.3.2015

Men he e ju int na sant, he!

Söndagen den 21 oktober startade vi fulla av iver iväg från Medioma III, med slutdestinationen Hotel Red&Green i Närpes. Det var dags för vår HVC-praktikvecka, som är en del av Strimman. Våra förväntningar var måttligt höga – vi hade hört mycket om tomaternas lovade stad av våra föregångare, och främsta problemet vi tänkte vi skulle möta var det med språket. Men tosche kva he ju int na skilt me he int – och efter endast två (2) kunde vi kommunicera flytande med ursprungsbefolkningen!

Under slutrakan av vår färd trodde vi oss ha välsignats av ett unikt naturfenomen, då himlen plötsligt sken upp i ett oändligt gyllengult sken. WOW, tänkte vi! Sara kunde inte lägga ifrån sig sin kamera! WOW! Föga visste vi att det de facto rörde sig om ett väldigt alldagligt fenomen i Närpes, nämligen det ökända växthusfenomenet! Efteråt kände vi oss en aning snopna. Men fint var det ändå, WOW! När vi kom fram till hotellet fick vi lösa några mindre gåtor för att komma in, eftersom det inte finns någon verksamhet i Närpes efter klockan 20 och ingen därav kunde släppa in oss i kvällskvisten. Allt löste sig dock fint, och vi fick komma in på vårt rum som visade sig vara riktigt fräscht och snyggt.

Jättefint naturfenomen!

På måndag morgon gick vi ner till frukosten, och denna visade sig vara lika strålande som för ett år sen då våra vänner Gabbe (Gabriel von Troil) och Frelle (Fredrik Ahlström) besökte samma hotell för samma syfte. Vi tog också en lite rolig nytagning av ett gammalt foto, se nedan:

Tomattasting på frukosten

Efter frukosten var det dags att påbörja vandringen till Närpes hälsovårdscentral, som låg en bit utanför “centrum”. Väl framme blev vi varmt mottagna, och fick oss en rundtur på hvc:n. Hvc:n hade egen röntgen och eget labb, vilket klassades som lyx. Dock var radiologen på plats endast en gång i veckan, och i labbet fick man endast ta vissa prover vissa tider.

Sedan var det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba!

Närpes HVC

Under veckan fick vi variera och vara med på vanlig mottagning, på akuten, på bäddavdelningen, på barn- och mödrarådgivning samt följa med radiologens och kardiologens arbete. Största succén gjorde vi på akuten, där vi med mera introducerade ultraljudsapparaten åt läkarna som ett behändigt, billigt, enkelt och framförallt tillgängligt redskap för diverse diagnostik (bl.a. gällande gallsten). 🙂

Det var väldigt lärorikt att se hur vardagen kan se ut på en mindre ort, en god bit ifrån närmaste centralsjukhus.

Såhär kände vi oss inte.

Patientmaterialet var också en aning annorlunda än vad vi är vana med, i allmänhet är patienterna ganska gamla och kommer ogärna till läkarmottagning i ett väldigt tidigt skede. Dock var det också en hel del lite mindre akuta besök till akuten. Man var också tvungen att fundera en del på vilka prov man kunde ta och när man hade tillgång till radiologiska undersökningar. Eftersom Vasa ändå ligger närmare 80km bort, var tröskeln hög att skicka patienter dit för en CT eller annan undersökning man lätt skulle ha tagit i Helsingfors.

Närpes kyrka (byggd ca 1550-1555)

Men kva gjerd vi om kvjällon tå?

Under veckan hade vi god tid på oss att uppdatera vår vetskap om dagens TV-utbud. Idols, Love island och Master Chef blev väldigt bekanta för oss medan vi åt våra sköna salladssupéer på rummet.  Två kvällar unnade vi oss att äta på restaurang – ena kvällen Kotipizza (efter en noggrann granskning av övriga (3) restaurangernas menyer) och andra kvällen på hotellets egna restaurang (Á la carte!). Tur för oss fanns det även ett gym på hotellet, så våra gainzzz förlorade vi inte! Sara vågade sig dessutom ut på en löprunda i vildmarken en kväll, medan Charlotta inte kände sig riktigt så modig utan höll sig till hotellgymet. Lyckligtvis hittade Sara hem tillbaka efter att ha sprungit flera kilometer på någon avlägsen åker(?).

Väg i Närpes

Mera väg i Närpes

ÄNNU mera väg i Närpes

Flitiga som vi är, studerade vi också litet om kvällarna, sisådär 4h sammanlagt. Rihatenten, here we come!

 Avslutningsvis kan vi väl vara ganska stolta över oss själva för att ha klarat av denna prövning. Stundvis kändes det tungt, men när det behövdes var vi där för varandra. Trots en lyckad vecka var vi ganska lättade då vi på fredag efter lunch fick sätta oss i bilen och styra nosen mot Helsingfors igen. Väl hemma skall vi njuta och koppla av under veckoslutet och ladda upp inför nästa vecka, som vi också skall spendera i Österbotten! Men var – det återstår att se!

Kom hitsche bakett ein viko så fåir tu leis mera om våra ejventyr tå!

Tosche Sara och tosche Char