Mentorgruppen presenterar: Anna Svärd

Låtom oss presentera mentorgruppens nya bloggserie, där mentorer presenterar sig för att ge exempel på hurudana vägar man kan gå efter examen. Serien startar med presentation av Anna Svärd, som de facto är Mentorverksamhetens grundare. 🙂

Hej alla Thoracaler,

Jag heter Anna och studerade medicin i Helsingfors 2009-2015. Som liten ville jag bli detektiv och i tonåren var jag mest intresserad av att rädda världen. Medicin var ändå det som slutligen lockade.

Åren efter att jag blev färdig våren 2015 har varit intensiva. Jag minns att det var spännande, men också jobbigt att bli färdig, för att det fanns plötsligt så många möjligheter. Jag njöt av friheten att kunna göra vad jag ville, samtidigt som jag stressades av att jag inte hade en aning om vad för slags läkare jag skulle vilja bli, eller om jag ens ville vara läkare.

Jag drogs in i forskningen redan under studietiden, så det blev naturligt att fortsätta forska vid sidan om läkarjobbet. Jag ville lära mig mera om hur vår omgivning och samhället påverkar vår hälsa. Som person tycker jag om helheter och om att sköta saker från början till slut.

Gällande läkarjobbet, tänkte jag att det var bäst att jag prövade mig fram. Jag valde att varva snuttjobb på hälsovårdscentral med perioder av forskning. Efteråt är jag kanske av den åsikten att det skulle ha varit bättre att jobba en längre tid på ett och samma ställe, eftersom det som är belönande med att arbeta inom primärvården är att skapa långvariga patientrelationer. Mina fritidsintressen styrde valen av snuttjobb. På vintern var jag i norr och skidade, på sommaren i skärgården och cyklade och paddlade. Det var roligt.

Som många andra, så upplevde jag att jobbet på hälsovårdscentral var tungt. Det hade mycket att göra med osäkerheten som jobbet förde med sig. På de flesta frågor fanns inga klara svar, utan jag fick lära mig att acceptera vårdlinjer som att ”vi ser” och ”vi prövar”. En annan utmaning var att lära sig handskas med tidspressen och förväntningarna som patienterna bar på. Jag fick lära mig att ”fokusera på det viktigaste” och att det räcker med att ”göra sitt bästa”.

Efter nio månader på hälsovårdscentral fortsatte jag på hudklinik. Jobbet fick jag för att överläkaren uppskattade att jag kunde tyska. Hud lockade för att det är konkret och visuellt. Hud hamnade också överst på Erikoisalani.fi, inte för att det nu påverkade mitt val. Jag tänkte att det skulle vara skönt att inte behöva grubbla på nätterna om jag skadat någon med kortisonsalva.

Efter att ha fått en tre veckors intro på hudkliniken var jag plötsligt den enda läkaren på kliniken. Jag fick ett telefonnummer till universitetskliniken och gamla överläkaren och hyrläkare kom in ibland för att hjälpa till. Jag tyckte om mitt jobb och patienterna, så på något vis klarade vi oss med skötarna fast omständigheterna var som de var, vi försökte vårt bästa. Och jag var ju nyförälskad, bland annat i min nya hemstad.

Efter ett halvt år på hudklinik var jag åter forskningsledig. Jag reste i Australien och gick på världskongress i folkhälsa i Melbourne. Jag studerade statsvetenskap och skrev mina sista forskningsartiklar. På något vis mognade det fram i mig att mitt stora intresse inte är hud, utan hälsa i ett bredare perspektiv. Jag var helt enkelt inte tillräckligt motiverad för att orka köa in till hud- och allergisjukhuset. Jag stannade upp och funderade om.

Min forskning handlar om hur fetma påverkar arbetsförmågan hos Helsingfors stads anställda. Jag frågade försiktigt min forskningskollega som är företagshälsovårdsläkare om hennes jobb är mer än flunssapoli, intyg och hälsokontroller av friska. Jag fick ett långt svar.

Jag fortsatte ännu ett halvt år på hudkliniken som jag lovat, men fortsatte därefter inom företagshälsovården. Till en början skötte jag mest hudpatienter, eftersom det var min styrka, men rätt snabbt fick jag börja bekanta mig med begrepp som trepartsmöte, rehabiliteringsstöd och arbetsprövning. Jag hade aldrig kunnat ana hur mångsidigt jobbet är.

Sedan september jobbar jag fyra dagar i veckan inom företagshälsovården. En dag i veckan har jag använt till forskning, vilket är trevlig variation. För tillfället väntar jag på att min avhandling ska granskas. Det har varit tungt med nytt jobb och ny arbetsplats och tidvis funderar jag på att om jag någonsin kommer att få koll på det hela. Jag har tack och lov mycket gott stöd från erfarna kolleger och får jobba med helheter och med att sköta saker från början till slut, precis som jag önskade.

I framtiden skulle jag kanske vilja jobba ännu mera med prevention och med att förebygga arbetsoförmåga. Och så längtar jag litet tillbaka till fjällen i norr. För tillfället är jag ändå nöjd och tänker att det här är en bana jag vill fortsätta på.

Allmänna tips? Pröva, ha inte för höga krav, det räcker med att ha försökt sitt bästa.

Ni får gärna höra av er om ni vill fundera tillsammans på frågor gällande jobb, forskning, skidspår i Lappland eller något annat:) Ha en skön höst!

Anna Svärd

Kontaktuppgifter till mentorerna hittar man på thorax hemsida under mentor-fliken.